torsdag 17 november 2016

Musikhistoria: Ludwig Van Beethoven

Ludwig Van Beethoven
Ludwig van Beethoven levde under 1770- talet. Beethoven föddes den 16 december 1770 i staden Bonn som ligger i Tyskland och dog sedan i Wien, Österrike den 26 mars 1827. Det finns flera teorier om Beethovens dödsorsak. Teorierna tyder på att en läkare ska ha blyförgiftad Ludwig van Beethoven. En annan teori säger att han dog av en könssjukdom vid namnet syfilis som orsakas av en bakterie. Den sista teorin som jag kommer nämna är att Beethoven helt enkelt var väldigt sjuk och dog för att han inte mådde bra. 
Ludwig van Beethoven levde under den tid då Wienklassicismen och romantiken hade en stor betydelse i samhället. Beethoven kom efter Mozart och Bach och var en av de tre största komponenterna under denna tid. 
Ludwig fick sin första musikaliska skolning redan vid femårsåldern av sin alkoholiserade far och redan som en sjuårig pojke gjorde han sitt första offentliga framträdande och blev år 1782 elev för Christan Neefe som var en känd operakompositör. I hemstaden blev han som trettonåring  cembalist vid kurfurstens kapell. Han blev även refererad i Cramers Magazin der Musik som ”vår näste Mozart”.
En stor sak som påverkade Beethovens liv var att han fick hörselproblem vid 20 årsålder och den försämrades hela tiden och tillslut ungefär år 1818 förlorade han hörseln helt. Under denna tid höll han sig mest för sig själv och komponerade. Senare gav han upp piano-spelandet och satsade mer på kompositioner av symfonier.

Wienklassicismen
Wienklassicismen är den tid mellan Barocken och romantiken och är uppkallad efter huvudstaden Wien i Österrike. Oftast benämner man Wienklassicismen som operans storhetstid. Man säger för det mesta att wienklassicismens musik vanligen är lättlyssnad och har sin grund i dans och visor.
Skillnaden mellan Wienklassicismen och Barocken är att intresset för vokal musik väcks. Den vokala musiken axlade med instrumental musik som t.ex symfonier och stråkkvartetter. Under Wienklassicismen komponerades styckena oftast med en markant melodi istället för flera likvärdiga melodistämmor, som tidigare. Under denna period utvecklades den så kallade ”moderna” symfonin och den symfonin som utvecklades av Hayden består av fyra satser. De första och sista satserna är snabba och satserna emellan de är långsamma. 
Ytterligare en sak som mer eller mindre skiljer denna epok från de tidigare epokerna är att stråkkvartetten blev standard inom konstmusiken. Dessa stråkkvartetter utgjordes av en altfiol, en cello och av två violiner.
Som jag nämn innan så levde Ludvig van Beethovens mestadels inom wienklassicismen men påbörjade även romantiken. Beethovens tidigare verk påminner om Mozarts och Haydns verk eftersom att han hade samma lärare som både Mozart och Haydn. 
Inom de båda epokerna hade Beethoven liknande kompositioner men jag tror att han började skriva mer känslosamma musikstycken när romantiken kom. Detta tror jag p.g.a musikstycket Für Elise.

Romantiken
Romantiken kom vid slutet av 1700-talet och många brukar säga att Beethoven var en av de som var ”grundaren” till denna epok. Stora delar av Wienklassicismen följde med och hjälpte till att forma denna nya epok. I Storbritannien, Frankrike och Tyskland var epoken Romantiken störst.
Till skillnad från Wienklassicismen så var romantikens verk mycket djupare, hade mer passion och mer fantasi. Det blev och kändes mer känsligt och mer personligt samt att tempot höjdes. Romantikens musik inspirerades av naturen, av känslor och av folkliga traditioner som spelade en stor roll i musikskapandet. Här expanderade kompositörerna sina dimensioner och på så sätt lyckades de måla tonfallen på ett annorlunda sätt. Inom romantiken fanns det inte några direkta regler angående musiken som skapades då vilket gjorde att en komposition kunde t.ex börja med ett tragiskt moll och sluta i ett glädjefyllt dur.

Beethovens verk 
Ludwig van Beethoven är skaparen till många verk som blivit stora succéer som exempelvis 10 violinsonater varav de fem sista komponerades när Beethoven var döv. År 1823 skapades en symfoni som sägs vara viktig för inledningen av romantiken men det var även den sista genomförda symfonin av Beethoven. Denna symfonien som kallas för ”glädjessymfonin” och idag säger man att detta är den mest spelade symfonin i världen. Symfonin är uppdelad i fyra satser och är totalt 1,05 timmar lång. Glädjessymfonin går i sonatform vilket är typiskt för ett klassiskt musikstycke.
Det sägs att han började gråta när han vände sig om för att möta publiken efter att han hade framfört symfonin 1823. Anledningen var nog för att han var lycklig och glad för att publiken gillade hans verk men även för att han inte kunde höra publikens jubel, applåder och uppskattning.

Für Elise
Für Elise är ett pianostycke som skrevs runt åt 1810 och betyder För Elise. Denna komposition blev en av Beethovens mest berömda kompositioner och är fortfarande det. Det finns många teorier om till vem pianostycket är riktat åt och man tror att det kan vara åt en kvinna som Beethoven hade friat till år 1810, men hon tackade nej. Sedan gifte kvinnan sig med en annan man. Dock kan man inte vara säker på detta eftersom att notbladen var ganska slitna och Beethovens handstil var slarvig vilket kan ha lett till en missuppfattning.
Für Elise är en enkel, lugn och en känslofull låt där Beethoven endast han använt sig av bara ett instrument, pianot. Denna låten är väldigt personlig och kan därmed också vara anledningen till varför låter är så lätt och enkel. Denna komposition går i både a-moll och i rondo. Den börjar alltså i a-moll och uppfattas som sorgsen. När den går över i c-dur och i g-dur stimulerar den känslorna och går sedan tillbaka till den sorgsna biten igen vilket är a-moll. 
Man kan höra hur A-delen är mer luftig och har en otydlig blandning av två skiftande melodier. Ungefär i mitten på kompositionen går pianostycket över i den andra delen som har mörkare toner. Dessa toner får mig att känna ilska och sorg.

Källor

Inga kommentarer: