Bosnienkriget 1992-1995
Jugoslavien bestod av sex olika delrepubliker som var Slovenien, Kroatien Serbien, Montenegro, Makedonien och Bosnien-Hercegovina. Ekonomin i Jugoslavien var i kris och efter att ledaren Tito dog började en process där fler och fler delrepubliker ville bli självständiga. Detta ledde till flera olika krig, nationalism och etnisk rensning i Jugoslaviska länder under 90-talet.
Jag valde att skriva om Bosnienkriget som är ett av dessa Jugoslaviska krig och är ett av Europas blodigaste krig.
Bosniens befolkning var uppdelad i tre olika folkgrupper som var bosniaker, kroater och serber. I Bosnien, 1992 var det folkomröstning gällande om att gå ur Jugoslavien. Det var då allt ställdes på sin spets. Den 5 april 1992, dagen då Bosnien utropade sin självständighet utbröt strider runt om i landet ut. Striderna var mellan serber som med våld försökte hindra att Bosnien blev ett självständigt land och icke-serber som var beredda på att offra sig och försvara dess självständighet. I slutet av april 1992 lämnade den jugoslaviska folkarmén Bosnien och dess utrustning samt tusentals soldater skänktes till den nybildade bosnienserbiska armén. Den bosnienserbiska armén hade tusentals man och hundratals stridsplan och stridsvagnar medan den nybildade bosniska armén var mycket mindre och betydligt sämre utrustad.
Eftersom att kriget mellan serber och kroater i Kroatien fortfarande pågick såg den bosnienkroatiska armén serberna som fiender. Bosnienkroatiska armén allierade sig till en början med den bosniska armén.
Under våren 1992 bröt det ut hårda strider i östra Bosnien. Striderna stod mellan bosniska och bosnienserbiska styrkor. Bosnienserbiska styrkorna började anfalla icke-serber för att kunna säkra gränsen mot Serbien. På ett systematiskt sätt tvingades bosniaker bort från deras hem och mördades ofta i sådana processer.
Under 1992 inledde bosnienserbiska styrkor en serie massakrer som i t.ex regionen Foča. I de så kallade Višegradmassakrerna massakrerade serbisk militär och polis omkring 3 000 bosniaker under våren och sommaren 1992.
Det utbröt även hårda strider i västra Bosnien under våren och sommaren 1992. Även här kantades striderna av en mäktig etnisk rensning och uppsättning av koncentrationsläger, som bland annat Omarska.
Bosnienserbiska styrkorna hade övertag i det mesta. De hade fler män och betydligt mer och bättre utrustning än Bosniens armé som gjorde det möjligt för dem att efter bara några enstaka månader ockupera nästan två tredjedelar av Bosniens territorium.
Bosnien kriget pågick i 3,5 år från april 1992 och december 1995. Detta var ett krig där vanliga människor var måltavlor. Civila människor utsattes för tortyr, våldtäckt och mord.
Detta ledde till att folk mördades p.g.a sin etnicitet. 2.2 miljoner tvingades att fly, över 100.000 dödades och bara i Srebrenicamassakern mördades 8.000 muslimska män och pojkar som sedan lades i stora massgravar som man alla än idag inte har funnit.
Belägringen av Sarajevo
Den största staden, huvudstaden i Bosnien är Sarajevo. Denna stad belägrades av serbiska trupper från 5 april 1992 till 29 februari 1996. Sarajevo var belägrat av serbiska trupper, på höjderna runt staden låg det serbiska krypskyttar som sköt på folket i staden. Men det var värre än det där, de serbiska trupperna angrep även Sarajevo med artilleri, granatkastare, tunga kulsprutor, raketartilleri och luftvärnseld mot människor. Den bosniska armén var dåligt beväpnade tillskillnad från den serbiska. De lyckades försvara de centrala delarna av Sarajevo som var omringat av 30 000 serbiska soldater. Under denna belägring dog ca 20 000 människor, 10 000 civila dödes varav 1500 var barn och 56 000 sårades inklusive 15 000 barn. 6305 bosniska soldater dog medan Republika Srpska förlorads 2682 män. Man beräknar att Sarajevos befolkning halverades mellan 1992 och 1995.
Markalemassakern
Markalemassakern består av två massakrer utförda av serbiska styrkor mot civila på en marknad i den centrala delen av Sarajevo. På denna marknad delade man ut bröd och vatten till folket och eftersom Sarajevo var under belägring så var det serbiska styrkor och militärer nästan överallt, speciellt uppe på höjderna runt Sarajevo. Det är just därifrån båda granaterna avfyrades.
Den första massakern inträffade den 5 februari 1994 klockan tolv på dagen. En granat avfyrad av bosnienserbiska ställningar på berget runt Sarajevo ner på den överfulla marknaden, Markale. Här dödades 68 personer och ytterligare 140 skadades. Den serbiska befälhavaren i Sarajevo, Stalinslav Galić dömdes till livstid fängelse då denna attacken var en av åtalspunkterna.
Den andra massakern ägde rum den 28 augusti 1995 klockan elva på dagen. Ännu en granat hade avfyrats från de serbiska ställningarna ovanför staden. Denna granaten dödade ytterligare 37 civila och sårade 90 personer.
105 människor miste livet under de båda attackerna och ungefär 230 personer skadades.
Ahmićimassakern
På morgonen den 16 april, 1993 anföll bosnienkroatiska styrkor byn Ahmići. Styrkorna gick till staden i hopp om att i byn härbärgerade stridande, bosniska förband. Men när styrkorna kom fram till byn och insåg att byn endast var bebodd av civila bosniska muslimer och några enstaka kroater, som bodde i egna kvarter, började styrkorna rikta vapnen mot civila bosniaker. De gick från hus till hus och dödade urskillningslöst alla bosniaker de stötte på. Många kvinnor, barn och gamlingar dödades. Den yngsta var ett spädbarn, drygt en månad gammalt och den äldsta var 93 år. Efter massakern brände styrkorna ner större delar av byn samt de två moskéer som fanns i byn. De överlevande påstår att kroaterna i byn hjälpte styrkorna genom att peka ut muslimska hus.
Fočamassakrerna
Fočamassakrerna varade från våren 1992 till januari 1994 under Bosnienkriget. Omkring 2704 civila dödades eller försvann.
Fočamassakrerna hänvisar till den serie av krigsförbrytelser och massakrer utförda av serbisk polis och militär, mot bosniska civila i Fočaregionen som ligger i den östra delen av Bosnien och Hercegovina. Enligt ICTY ( Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien) startade serbiska styrkor en strid mot icke-serber i Foča genom mord, tvångsförflyttning, massvåldtäckter, etnisk rensning och genom att förstöra bosnisk egendom. ICTY har fastställt en rad domar som säger att brotten begångna i Foča utgör brott mot mänskligheten. Dock fastställde en tysk domstol i Bayern att krigsförbrytelserna i Foča, sommaren 1992, var ”folkmordshandlingar”
Srebrenicamassakern
Under Bosnienkriget blev Srebrenica en bosnisk enklav som var omgiven av serber. Enklaven skulle skyddas av FN-styrkor (UNPROFOR). Men i juli 1995 ockuperades staden av serber. Strax efter detta utspelades Srebrenicamassakern, ett folkmord som ägde rum den 11 till 22 juli 1995. Detta är den grövsta krigsförbrytelsen i Europa sedan andra världskriget. Omkring 8000 bosniaker, huvudsakligen män och pojkar allt mellan 13 till 78 år dödades och begravdes sedan i massgravar av bosnienserbiska styrkor under ledning av generalen Ratko Mladic. Ratko Mladic är sedan 1995 åtalad och efterlyst av krigsförbrytartribunalen i Haag för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under sin tid som befälhavare över de jugoslaviska styrkorna. Ratko var på flykt tills 26 maj 2011, då han greps av serbisk polis och kort därefter överlämnades till domstolen i Haag där han står åtalad för bland annat folkmord.
Än idag har man en minnesdag för alla offer i Srebrenica den 11 juli varje år. Varje år samlas flera tusentals bosniaker från hela Bosnien samt diaspora. Man har utgrävning av gravar och sedan begravning. På denna dag spelas ingen musik någonstans i hela Bosnien och de flesta sörjer denna dag.
Tunel Spasa (Räddningens tunnel)
Tunel Spasa är en tunnel i Sarajevo, eller rättare sagt under Sarajevo. Denna tunnel är 800 m lång och ligger under stadens flygplats landningsbana. Det är tunneln som räddade Sarajevo och Sarajevoborna för genom tunneln släpades det tusentals ton mat, krut och vapen in till Sarajevos modiga försvarare. Idag är resterna av tunneln ett krigsmuseum som förvaltas av familjen Kolar där guiden är Edis Kolar som var 18 år när kriget började och som själv hade gått igen tunneln flera gånger.
Byggandet av tunneln började under hemlighet den 1 mars 1993 under kodnamnet ”Objekt BD”. En bosnisk civilingenjör vid namn Nedzad Brankovic skapade planerna för tunnelns konstruktioner. Konstruktionerna tilldelades senare till den första truppen i Bosnien- Hercegovinas armé som var under kontroll av vice befälhavare general Rašid Zorlak.
Början av byggandet var svårt. Det var brist på arbetskraft, verktyg och material. Man grävde för hand med hjälp av spadar och hackor. Man grävde från motsatta ändar i 24 timmar om dygnet med arbetare som arbetade i 8 timmars skift. De 300 män som var arrangerade fick betalt med ett objekt i högefterfrågan och var uppskattat i byte vilket var ett packe cigaretter om dagen.
De som finansierade detta arbete var staten, armén och staden Sarajevo.
Den 30 juli 1993 möttes tunnlarna och samma natt transporterades tolv ton vapen med ammunition. Senare fick tunneln en underutvecklad räls och små vagnar som kunde laddas med 400 kilo varor åt gången och underlättade väldigt mycket.
På andra sidan tunneln fanns Burmir och Dobrinja och att närma sig tunneln där var livsfarligt. Mindre än en kilometer bort log frontlinjen i förorten Ilidza och serberna visste var tunneln fanns. Regelbundet angrep de öppningarna och på utsidan i Butmir fanns det ett grävt dike som man var tvungen att gå genom. Det var nästan alltid lera på marken och det var trångt i tunneln. Den var 1,5 meter hög och ungefär en meter bred. Det kunde ta upp till två timmar att gå dessa 800 meter och ibland fick man vada i dyigt vatten för att det kunde svämma över i tunneln.
Bosnienkrigets slut (Daytonavtalet)
De väpnade konflikterna i Bosnien slutade i oktober 1995 och den 21 november undertecknade Bosniens president, (Alija Izetbegović), Serbiens president, (Slobodan Milošević) Kroatiens president, (Franjo Tuđman) ett avtal som sedan ledde till Daytonavtalet. Daytonavtalet bestämde att Bosnien och Hercegovina skulle förbli en stat men samtidigt delas i två enheter. 51% av landets territorium skulle vara muslims- kroatisk och de resterande procenten av territoriet var serbiska Republika Srpska. Sarajevo skulle bli en enad stad och det ledde till ett stor serbiskt avmarsch från förstäder som bosnienserbiska styrkorna kontrollerade under kriget.
Följderna av kriget
Daytonavtalet bestämde även om landets ekonomi. Hela avtalet användes uppifrån och detta gav ingen grund i det bosniska samhället. Hur de olika folkgrupperna skulle bemötas och skiljas åt för att undvika nya konflikter stod i avtalet. Myndigheterna splittrades för att utifrån maktfördelnings mallen skulle alla tre grupper enas om makt och inflytande. Fler av de fattiga var tvungna att förlita sig på skuggekonomin och arbeta svart och illegalt för att överleva eftersom staten hade mindre inflytande över ekonomin. Områden som skapar arbetstillfällen inom den formella kretsen har man satsat lite på vilket har gett skuggekonomin kapacitet att växa. En annan konsekvens är att det är hög arbetslöshet i landet och att majoriteten av befolkningen lever i fattigdom. På grund av den höga arbetslösheten saknar staten skatteintäkter vilket gör landet beroende av utländskt bistånd. Det är svårt att inkalla medborgarna till jobb i ett land där många fortfarande saknar grundläggande förnödenheter och då blir det mer fokus på sin egna överlevnad än att skaffa ett jobb. De flesta i landet väljer att inte betala skatt då mycket av pengarna hamnar i fel händer och staten blir underminerad. I den politiska sfären är korruptionen stor och så länge nationella politiker gynnas av denna korruption så kommer man inte göra något åt problemet. I Bosnien är förtroendet för den internationella styrelsen mycket svag då polisen och rättsystemet i landet fortfarande är korrumperat.
Hur kunde konflikten förhindras?
Med tanke på att Jugoslavien skulle framstå som en demokratisk union så tycker jag att man skulle låtit Bosnien gå ur Jugoslavien. I och med att nästan hela landet ville bli självständigt anser jag att de inte har någon rätt att starta ett krig. Istället kunde man bilda en annan union mellan Balkanländerna där alla trivdes och fick sin vilja igenom. Det var inte bara Bosnien som ville vara självständigt utan flera länder och det ska de få vara ifall man påstås vara en demokratisk union.
Källhänvisning och källkritik
Familj som levde under kriget
Bosnienbloggens information stämmer överens med NE.se och wikipedia vilket gör att jag kan dra slutsatsen att den sidan är trovärdig. NE skrivs av skrivs av professorer och experter vilket gör sidan mycket trovärdig.
Wikipedias information är till en viss grad trovärdig och stämmer överens med andra sidor men vem som helst kan gå in och skriva vad som helst vilket gör sidan mindre säker. Dock så finns det folk som går in och kollar och rättar så att all fakta ska vara rätt. Man kan däremot jämföra sidan med andra sidor för att se om faktan stämmer.
Tunel Spasas hemsida är trovärdig eftersom den stämmer överens med andra källor samt att det är deras egna hemsida som bara handlar om tunneln. Dessutom uppdateras informationen regelbundet.
Dagens Nyheter är en trovärdig källa för att tidskrifter är neutrala och tidningen är oberoende, objektiv och liberalisk. Denna källan stämmer överens med ”tunel spasa” egen hemsida och wikipedia vilket betyder att hemsidan är trovärdig.
Ne är en bra och säker källa som har ett avtal med riksdagen. De som skriver texterna är oftast experter eller professorer inom just det ämnet. Denna sidan är gjord för att lära ut och informera vilket gör att det inte finns några åsikter inblandade. Längst nere vid varje artikel finns det källhänvisningar ifall man själv vill titta på dem och det står även när texten senast är uppdaterad. Texterna uppdateras regelbundet vilket gör att man får den senaste informationen.
Uppsatsen skriven från Jönköping International Business School anser jag är väldigt trovärdig. Högskolan har kommit långt inom forskning och stämmer överens med mina andra källor.
Berättelserna som jag har fått berättade av min familj är trovärdiga eftersom de har levt på den tiden. Dock så är historierna subjektiva vilket gör att man inte kan se kriget från en opartiskt perspektiv.
Tyvärr så var jag sjuk dagen man kunde låna hem böcker från skolan vilket gjorde att jag bara kunde använda mig av hemsidor på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar