Magiska dörren

Kapitel.1

MAGISKA DÖRREN

-Nu är det rast! Nästa lektion är klockan kvart i tio och då har ni SO med Karin, sa Klas vår mattelärare.

Jag kastade en blick till Zabina och hon nickade mot caféet

Vi gick ut och började gå mot caféet. När vi kom fram tog jag upp min femkrona och köpte en varm choklad. När vi satte oss i soffan sa Anna:

“Har ni tänkt på att det finns två dörrar som finns bakom matsalen. Den ena leder in i matsalen och den andra, vart leder den till?

-Lisa, Lisa, Lisa!

-Ehm, vad, svarade jag.

-Men herregud, hon spanar in Philip, sa Zabina med en retig röst.

-Va?! Gillar du honom nu, gillar du inte Bertil? sa Anna.

-Påminn mig inte om honom. Han är jätteläskig! Han har ju jobbat på skolan i 39 år och det går rykten om att är kriminell. Men inte är det nog med det, han har kidnappat en ung tjej! Hur ska jag inte vara rädd för den gubben?

-Ta det lugnt, sa Zabina och Anna.

-Ska vi gå dit?

-Ja! Vi går dit efter lunchen, svarade jag för att jag älskar läskiga och mystiska grejer, förutom Bertil förstås.

Jag kollade ut genom fönstret och där stod Bertil. Mitt hjärta började slå snabbt. Men jag tittade bort snabbt som blixten. Det är dags för lunchen och vi åt så snabbt som möjligt för att gå till den konstiga dörren. När vi kom fram var det en spiraltrappa. Vi såg dörren och sakta men säkert började vi gå upp för den gamla och rostiga trappan. Det knarrade under fötterna och det kändes som om jag skulle trilla ner.

När vi kom upp gick vi till dörren men den var låst. Vi drog och slog på dörren, men vi varken hörde något eller såg något. Vi satte oss på trappan, vi kanske skulle se någon. Just då knuffade Zabina på mig och pekade mot en människa, det var Bertil. Han kom gående mot oss och sa att vi skulle gå ner för att spiraltrappan är farlig. Vi reste oss och gick.

Kapitel 2

Brevet

Nästa rast gick vi dit igen men nu låg det ett brev  under dörren. Jag tog upp det och läste tyst. Zabina och Anna gick närmare mig.

“Hej!

Jag heter  Rolf. Jag är  Elsas betjänt och hon behöver er hjälp! Var beredda på att det är kallt här, så ta med er varma kläder.  Men ni måste också strida. När ni går in här stoppas inte tiden där ute hos er så att det kan ställa till det lite .  Ha på er en tjock kappa för att det är vinter här!

Skolans vaktmästare har nycklarna hit. NU vet ni också var ni ska leta.”
Vi hoppas på er hjälp!
Hälsningar Rolf.

-Herregud! De behöver hjälp, sa Zabina. Jag och Anna höll med.

På bilden ser ni när Lisa läser brevet.

Kapitel 3

Nycklarna

Vi visste att personen behöver vår hjälp. Men vem kan ha nyckeln?

Zabina reste sig upp och gick mot dörren. Hon drog i handaget men dörren gick inte upp. Hon försökte se något under dörren där brevet låg men hon såg inget.

-Hur ska vi få tag på nycklarna? undrade Zabina.

-Hon sa något om han där Bertil, svarade jag.

-Han kanske har nyckeln, sa Anna.

Vi började gå mot lärarrummet. Jag var tvungen att klä ut mig till en lärare för att ingen skulle känna igen mig.  Vi var på väg mot lärarrummet där alla lärare höll hus och drack kaffe och rättade prov.

Vi smög tysta som möss, men då knarrade dörren till och vi la oss ner på golvet så att de inte skulle se oss genom fönstret. Vi kollade om det fanns någon där inne men som tur var det inte någon där. Vi ville vända, men då viskade Zabina:

“Kolla” och pekade mot en gestalt.

Vi  hörde snarkningar och vi  tog upp en dålig ficklampa och lyste försiktigt på gestalten och vi såg att det var Bertil. Han hade en nyckelknippa som hängde runt hans bälte. Nu var det dags! Nu skulle jag visa vad jag kunde. Sakta tog jag en kopp kaffe och ställde koppen på bordet. Lätt som en fjäder  satte jag mig brevid Bertil och försökte ta nyckelknippan utan att väcka honom.

Jag började försiktigt och han snarkade högt och djupt så jag drog i nyckelknippan men då vaknade han till. Han kisade med ena ögat och snabbt som blixten la jag mig på golvet för att han inte skulle se mig. Med nycklarna i handen andades jag inte. Jag fick ont i huvudet, jag brukar få det när jag håller andan.

Plötsligt hörde jag djupa snarkningar, det hördes som om att någon körde en traktor! Jag reste mig upp och stoppade ner nycklarna i min ficka och smög ut. Jag stängde dörren och satte mig ner på golvet och pustade ut.

- Fy vad nära ögat det var, sa jag med en andfådd röst.

-Kom vi springer här ifrån innan någon kommer.

Vi sprang till dörren och  försökte öppna den. På nyckelknippan fanns det fem nycklar, det var bara till att pröva alla. Jag tog och provade alla.

Det var bara den sista nyckeln kvar och jag sa:

“Funkar inte denna, då är vi körda”.

Mina händer skakade och jag satte in nyckeln i nyckelhålet och vred om. Det pirrade i magen på mig, Anna och Zabina. Långsamt vred jag om, och det funkade! Det kändes som vi hade vunnit ett nobelpris eller något liknadne.

KAPITEL.4
En annan värld

Jag öppnade dörren och det var kolsvart.

-Kom nu tjejer, sa jag.

De gick bakom mig men plötsligt stängdes dörren med en smäll. Jag hoppade till och vände mig om.

“Hallå?” “hallå?”.

Paniken steg och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag  såg ingenting så jag tog upp min mobil för att lysa men den hade inget batteri. Nyckeln som jag höll i handen stoppade jag i fickan. Jag sträckte ut händerna och gick långsamt, jag måste ha sett ut som en zombie tänkte jag. Oväntat slog jag huvudet i en något som kändes som en  vägg. Försiktigt gnuggade mig i ögat och jag såg en öppning. Jag gick försiktig mot öppningen och sträckte in min hand genom den. Jag öppnade dörren och framför mig öppnades en helt ny värld! En snövind kom mot mig och jag vände ryggen emot. Som tur hade jag en tjock kappa på mig. Jag vände mig om och det var som ett helt landskap av snö. Sakta började jag  att gå och snön knarrade under fötterna. Det var kallt men jag fortsatte gå. Hastigt såg jag mig omkring och då gick jag in i en lyktstolpe och ramlade med ett duns på marken. Plötsligt hörde jag ett ljud, det prasslade till i busken. Jag reste mig men jag hade en fruktansvärd huvudvärk och det kändes konstigt. Men efter ett tag gick det bort och jag mådde bättre. Snabbt gick mot busken och där hoppade en hare ut. Jag blev besviken och fortsatte gå. Jag trodde att någon skulle möta mig men jag såg inte en ända kotte. “Allt är säker en bluff” tänkte jag

Kapitel 5.

En annorlunda vän

Jag var inne i  mina egna tankar. Jag kollade runt och det var vackert. Det var som ett täcke av vispat grädde över hela skogen. Men plötsligt stod det en snögubbe framför mig. Mitt hjärta hoppade till och jag flög några meter bak.

• Hej, Ollie heter jag, sa varelsen glatt.
• Ehm… Hej.. Ollie, svarade jag darrande.

Jag trodde att jag skulle hjälpa en snögubbe. Men kan det vara en snögubbe som skrivit brevet till mig? Hur kan han prata? Vad händer? Allt snurrade runt i huvudet.

• Ja, jag borde presentera mig, Jag heter Ollie och jag är Drottning Elsas hjälpare. Jag ska ta dig till henne. Det är henne du behöver hjälpa, men var är de andra två?
• Ehm, KAN DU PRATA? utbrast jag.
• Jadå! Vadå är det konstigt?
• Jaa, sa jag utdraget.
• Men var jag frågade var de andra är?!
• Jo, det är såhär att när jag skulle gå in stängdes dörren och de blev kvar utanför. Kan jag hjälpa er utan dem? Kommer ni bli arga? Kommer.. vadå kommer?
• Hur ska jag få tyst på dig? Du ska inte bry dig om dem! Haha jag skojade bara! Vi ska nog fixa fram något.

Ollie påminde mig om Philip. Han var glad och gillade att skämta, oh vad jag saknade honom!

-Hallå, hallå, HALLÅ!

-Ja, vad sa du?

• Jo, vi ska åka till Elsa!

Han gjorde en busvissling och det kom en släde från buskarna. I släden satt en välklädd, snygg och ung tjej.

• Hejsan! Det är jag som är Elsa.
• Hej ers höghet, svarade jag artigt.
• VA?! Ers höghet, nej nej haha! Det behöver du inte säga.
• Hon vill inte bli kallad det, fyllde Ollie i.
• Okej!

Vi satte oss i släden och renarna började att springa. Jag slängdes bakåt och Elsa frågade vad jag hette. Jag svarade så klart och då kom den frågan som jag väntade på.

• Vet du varför jag kallade på dig?
• Nej...
• Jo,det är så att att vår kung har blivit bortrövad av en kvinna som tror sig vara drottningen som styr landet. Men egentligen är det jag som är drottningen och Alen är kungen alltså är det han som har blivit bortrövad. Vi ska strida mot dem och hon avskyr starka ljus.
• Ja, men dörren stängdes och de blev kvar där ute.
• Det blir nog bra med dig, allt är okej.

Jag trodde att de ljög men det var sant. Skulle jag rädda hela världen? Allt kändes hopplöst.

Kapitel 6.

Mitt uppdrag

Jag hade tänkt ut en liten plan i mitt huvud men mina tankar avbröts av Elsa.

• Vi har en plan. Men du måste ha några saker, det tar vi sen. Iallafall, vi och befolkningen ska strida mot henne och vi behöver bara rikta ljuset mot henne och då kommer alla andra bli till vår befolkning.
• Men vilka saker behöver jag ?
• Du måste gå tillbaks i den andra världen alltså den bakom dörren.  Det du kommer behöva är detta.

Hon räckte en lista till mig.

• Teatersmink
• Köttfärs
• Andra kläder
• Hårnålar
• Starkt ljus

• Ja, då är det bara att gå, sa Elsa.

• Hejdå, sa jag och kramade henne.

Jag sprang mot lyckstolpen och fortsatte rakt. Jag öppnade dörren och gick in i den mörka korridoren men nu var den tänd. Det var bara en helt vanlig korridor. Jag kom fram till dörren och satte in nyckeln och vred om nyckeln det trodde jag men det gick inte. Jag fick panik. Jag ville springa tillbaka men då kom jag på att det var helt fel nyckel. Jag tog den andra och jag vred om, det funkade!

Kapitel 7.
Tillbaka till skolan

När jag öppnade dörren blev jag bländad av det ljusa ljuset. Jag stängde dörren och gick mot klassrummet. Jag kom till matsalen och där stod Zabina och Anna.

• Hej tjejen!
• Hejsan!
  

De frågade mig hur det var. De ville också följa tillbaka in men jag förklarade allting, då var de inte lika sugna på att följa med in. Jag fick lite dåligt samvete för att jag har fått så bra vänner i världen bakom dörren.

Jag sprang till en affär som heter “Handlisen”. Där finns mycket smått och gott.  Jag sprang lika snabbt som en geopard. Jag vill börja så snabbt som möjligt. Jag kom fram men det var stängt.  Långsamt skumläste jag öppentidersskylten. Det stod “öppentider: alla dagar: 11-16.00.

Det var för sent. Klockan var  16. 10.  Det var stängt. Men då kom ägaren och frågade mig om jag behövde hjälp. Han låste upp och sa :

• Vi har extra länge öppet efter  klockan 16.00. Men vi hade en liten paus.
• Tack så mycket, sa jag med en överlycklig röst.

Vi gick in och lukten av mat gjorde mig hungrig. Jag tog upp den skrynkliga lappen och läste tyst för mig själv. Snabbt gick jag och plockade på mig saker som jag behövde. Men sen kom jag på att jag behöver varma kläder. Jag var långt ifrån hemma. Sedan kom jag på att jag hade kläder i skolan.  Jag betalade och sprang mot skolan.

När jag kom till klassrummet var inte mina kläder där! Jag fick panik och letade. Men såklart! De var i det andra klassrummet men då kom Philip.

• Hej, letar du efter något, sa han tyst.
• Ja, du vet den påsen med mina “varma kläder”.
• Jag har den påsen, Gert sa att vi skulle ta med oss den och du var inte där så här har du den.
• Tack så mycket!

Som en raket var jag borta.  Jag rusade mot dörren. Men där stod Bertil. Hur skulle jag ta mig in…Han gjorde något konstigt. Han verkar hålla på med några nycklar, provar om de passar.  Vad skulle han göra där? Var det han som har kidnappat Alen? Tankarna snurrade i huvudet som en orkan.  Bertil gick sakta ner och kom mot mig. Han var som en tomat i ansiktet.

• L...letar du efter något?
• NEJ, DRA HÄRIFRÅN!

Jag sprang och gömde mig bakom en stor staty. Jag försökte att hålla tillbaka de höga andetagen. Jag hörde hur hans tunga steg kom närmare mig. . Jag trodde att mitt äventyr var slut. Men han gick förbi och jag reste  mig och gick mot spiraltrappan, tog upp nyckeln ur fickan och låste upp dörren. Jag sprang mot tunneln och in i världen. Det var tydligen en snöstorm jag kämpade emot och tillslut  såg jag Elsa och Ollie.  Jag var iskall och väntade tills vi skulle till hennes varma slott.

Kapitel 8.

Sanningens ögonblick

Vi åkte till Elsas slott. När i gick in genom den gigantiska porten möttes jag av värmen. Vi gick till köket och hon gjorde varm choklad. Vi satte oss ner och kollade igenom alla saker. Men då kom vi på att jag hade glömt hårnålar.

• Jag har en här bak, sa Elsa och drog  ut en från sitt bakhuvud.
• Var är Ollie?
• Han är kvar därute, annars smälter han ju!

Vi skrattade så att vi fick ont i magen. Sedan reste vi oss,  tog på oss utrustning och tog pilar och bågar. Sedan var vi redo för en strid. begav oss ut för att möta de onda.  Helt plötsligt kom alla goda från alla hörn och kanter. Men då kom de onda och vi ser de på andra sidan ängen. De kom närmare och vi skjöt iväg den första pilen. Då började striden. Jag smög igenom alla jag hade den starka lampan i bakfickan och var redo vilken sekund som helst. Jag kom närmare den onda drottningen. Hon var kritvit i ansiktet och hade snövitt hår. Hennes ögon var blåa som e klarblå sommarhimmel. Men då vände hon den kalla blicken mot mig och jag skrek till.,tog lampan och tryckte på knappen men den ville inte lysa! Just det, den hade inga batterier! Jag slängde mig ner på marken och öppnade väskan och där låg min andra ficklampa. Sakta tog jag upp den och satte på den och det fungerade! Jag lös på hennes ansikte och redan efter fem sekunder förvandlades alla onda till goda små varelser. Jag kastade blicken mot trädet och där satt Elsa men var var Ollie? Jag sprang som om en hyena var bakom mig.

• Var är Ollie? skrek jag.

• Han är borta, snyftade Elsa.
• Vadå är han...d...död?
• Jag vet inte…
• Hejsan mina damer, sa en annorlunda röst.
• OLLIE! skrek vi i mun på varandra.

Vi var överlyckliga och kramade om Ollie.  

• Jag måste gå hem nu, men det har varit jättekul att hjälpa er!
• Vi kommer sakna dig,  sa Elsa snyftande.
• Jag med, vi behöver inte gråta nu. Vi kan träffas någon gång.
• Ja, det blir nog bra, sa jag och gav de vars en varm kram. Sedan begav jag mig hemåt.

KAPITEL 9.

Tills någon annan öppnar dörren

Nästa lektion satt jag och tänkte på allt som hade hänt. Jag kunde inte sova som ledde till att jag inte kunde koncentrera mig. Jag satt och tänkte på allt som kunde hänt och allt som hände, allt läskigt och allt roligt.

• Nu är lektionen slut! Gör klart det som inte blev klart.

Jag gick helt själv eftersom jag inte kände för att vara med någon.  Plötsligt såg jag Bertil ligga på golvet.

• Vad har hänt? skrek jag.

Han svarade inte. Jag sprang fram till honom. Han hade ett jack i pannan och det blödde.  Jag hjälpte honom upp och vi gick till en vask. Där blötte jag papper som jag sedan satte på jacket.

• Hur mår du?
• Det gör ont i huvudet, det blir bättre.

Jag frågade honom vad som hände han sa att han letade efter sin nyckelknippa och att en nyckel var  borta. Han ramlade ner från en stege och slog i huvudet i en bordskant.

Jag visste att det var jag som hade nycklen. Skulle jag ge den till honom? Skulle han bli surr? Tankarna snurrade i huvudet, men tillslut sa jag;

• Det var jag, jag tog nyckeln… ja. ja.. jag kan förklara..
• Jag vet. Det var du. Min dotter Elsa..
• Är Elsa din dotter?! utbrast jag.
• Ja. Du kunde frågat mig om nyckeln, haha.

Han sa att han bor här eftersom han inte skulle klarat sig  i det kalla vädret. Elsa bor också här men de går dit ibland.

-Hur är det med huvudet?

-Jag måste nog går till skolsyter.

- Vänta här jag kommer snart.

Jag sprang till mitt klassrum och hämtade nyckelknippan. När jag kom tillbaka till Bertil gav jag de men han sa att jag skulle behålla nyckeln till den den magiska världen. Jag tackade nej eftersom det var hans nyckel. Vi bestämde att vi skulle ta en ficka på stan efter skolan.

Vi begav oss till skolsyster där jag tog förväl och gick till Zabina och Anna.

Jag var tvungen att berätta allt!